Mimmo Wiestål Fischetti
Giorgia Meloni har lyckats hålla sin regering stabil längre än många trott – men Ukrainakriget, europeisk upprustning och Donald Trumps återkomst sätter nu hennes högerkoalition på prov. Samtidigt växer sprickorna mellan EU-vänliga och USA-vänliga krafter i Rom.
Just nu läser andra
Ett Europa som vill rusta – men Italien tvekar
När Frankrike och Tyskland driver på för ett militärt starkare EU som kan stå upp mot Ryssland utan USA:s hjälp, är det tystare från Rom. Giorgia Meloni har varit en uttalad vän av både EU och USA – men vägrar välja sida när Europas säkerhetspolitik skiftar kurs.
Italien är EU:s tredje största ekonomi men också ett land med hög statsskuld och ett splittrat politiskt landskap. Att gå i bräschen för en storskalig militär upprustning – med lån på upp till 150 miljarder euro – är inget Meloni vill sälja in till väljarna.
Inrikes tryck: Salvini bromsar
Matteo Salvini, vice premiärminister och ledare för högernationalistiska Lega, har sina egna skäl att bromsa EU:s försvarsplaner. Endast sex procent av italienarna vill ha ett större engagemang i Ukraina, och många oroar sig för vad ökade militära utgifter kan betyda för Italiens ekonomi.
Salvini går nu sin egen väg. Han har ringt USA:s vicepresident JD Vance utan Melonis godkännande och öppet motsatt sig ett europeiskt försvar under ledning av till exempel Frankrikes Emmanuel Macron – som han kallat ”galning”. Det skriver Politico.
Läs också
Tajani drar åt EU-hållet
Samtidigt står Antonio Tajani, ledare för Forza Italia och också vice premiärminister, fast vid sin EU-lojalitet. Han har förespråkat ett gemensamt EU-försvar och stöttar fortsatt hjälp till Ukraina. Meloni befinner sig alltså mellan två världar – där varje steg kan kosta henne politiskt.
För att dämpa trycket har Meloni ändrat ton. Hon har backat från tidigare uttalanden om ukrainsk seger och ställt sig kritisk till EU:s sätt att driva försvarsfrågan. Samtidigt driver hon en egen linje: att Nato-garantier till Ukraina borde kunna ges utan att landet blir medlem.
Europas blickar på Rom
Ursula von der Leyen har försökt lugna Italien. I en intervju betonade hon att det statliga försvarsföretaget Leonardo har mycket att vinna på EU:s försvarsplan. Men oron i Rom handlar inte bara om pengar – utan om lojalitet. I italiensk politik är bandet till USA historiskt starkt, och ingen regering har ifrågasatt det, till skillnad från Frankrike.
”Italien kan spela en roll i världen – men bara tillsammans med USA”, sade en källa nära regeringen. Att helt förlita sig på Paris och Berlin är inget Italien vill, om det transatlantiska samarbetet rämnar.
Ett strategiskt drag från Meloni?
Trots att hon just nu lutar sig mot sin koalition, har Meloni på senare tid visat intresse för andra möjliga partners. När hon nyligen hyllade Carlo Calenda, ledare för det lilla mittenpartiet Azione och en känd EU-förespråkare, väckte det uppmärksamhet.
Även om Meloni förnekar planer på en allians med Calenda, ses uttalandet som en markering – och en möjlig försäkring om koalitionen med Salvini skulle spricka.
Försöker vinna tid – men klockan tickar
Frågan är hur länge Meloni kan balansera mellan Trump och Bryssel, mellan Salvini och Tajani. Hon vill undvika att ta ställning – men verkligheten tvingar henne allt närmare ett avgörande.
”Om hon tvingas välja mellan att stötta Ukraina eller inte, så kommer hon inte att överge Ukraina”, säger tidigare NATO-ambassadören Stefano Stefanini. ”Men hon kommer att försöka skjuta upp valet så länge hon kan.”
