Peter, 54, grillade med familjen – tre timmar senare svävade han mellan liv och död

Mimmo Wiestål Fischetti

4 timmar sedan

|

31/01/2025
Mitt i natten kunde han plötsligt inte andas. 15 dygn i respirator förändrade allt – och en dröm gav honom kraft att överleva.

JUST NU LÄSER ANDRA OCKSÅ

Peter Grandin, 54, från Storvreta levde sitt liv som vanligt under coronapandemin. Han drev en spolservicefirma tillsammans med en vän och sin son, och skämtade ibland om att han en dag kanske själv skulle hamna på Akademiska sjukhuset, där han ofta arbetade.

Han fick rätt – men inte på det sätt han hade tänkt, skriver SVT Nyheter

I november 2020 kände han sig krasslig men bestämde sig ändå för att grilla middag till familjen. Tre timmar senare kämpade han för sitt liv.

Från vardag till livshotande tillstånd på några timmar

Peter har inga egna minnen av den natten. Han har fått den återberättad.

Han vaknade plötsligt och kunde inte andas. Hans kropp blev gråblå när hjärta och hjärna fick för lite syre. Hans sambo ringde 112, ovetandes om att det skulle dröja veckor innan hon såg honom igen.

Väl framme på Akademiska sjukhuset sövdes Peter ner och kopplades till respirator. Totalt vårdades han 22 dygn, varav 15 i ett kritiskt tillstånd.

Mellan dröm och verklighet – svävade mellan liv och död

Under den långa tiden i respirator befann sig Peter i ett tillstånd mellan dröm och verklighet.

– När man ligger nedsövd med stark medicin blir drömmarna otroligt verkliga. Jag minns att jag åkte upp på en ljusstråle och fikade med min familj. Mormor, morfar, alla var där, berättar han.

Men en dröm var särskilt tydlig.

– Min svärfar sa till mig: "Nu måste du åka tillbaka och ta hand om min dotter och mina barnbarn."

Till slut vände det.

Läkarna var nära att ge upp – men han fick en andra chans

Läkarna övervakade Peter noga och vid flera tillfällen var de osäkra på om han skulle överleva.

– Jag vet inte varför de bestämde sig för att låta mig leva, men jag är evigt tacksam. De är hjältar, säger han.

På den 18:e dagen väcktes han. Kroppen var försvagad, benen bar honom inte och håret tvättades med torrschampo. Några dagar senare skrevs han ut och fick återvända hem.

Bara en månad efter utskrivningen var han tillbaka på jobbet.

– Jag fick lära mig gå och äta igen. Men jag hade fantastiskt stöd omkring mig och en tjurskallig vilja – och det funkade, säger han.