Emma dog efter 25 år med anorexi – mamman riktar skarp kritik mot vården

M. Wiestål

2 veckor sedan

|

07/12/2024
Inrikes
Vårdcentralen
Foto: Wiki Commons
Liselotte Sörensen förlorade sin dotter efter en lång kamp mot anorexi. Hon beskriver en vård präglad av okunskap och bristande insatser.

JUST NU LÄSER ANDRA OCKSÅ

En livslång kamp utan stöd

Emma levde med anorexi i 25 år, en sjukdom som till slut blev för mycket för hennes kropp. Hon dog endast 38 år gammal, skriver SVT Nyheter.

– Jag trodde vi skulle få hjälp när Emma blev sjuk. Inte att det skulle ta så lång tid och ändå inte räcka till, säger Liselotte Sörensen, Emmas mamma.

För fem år sedan kom polisen med beskedet att Emma hittats död i sitt hem. För Liselotte är frustrationen över vårdens brister fortfarande stark. 

Hon beskriver en vård där kunskap om ätstörningar ofta saknades.

– De trodde att det var något hon bara hade fått för sig, säger hon.

Nya riktlinjer för att förbättra vården

De senaste åren har Socialstyrelsen tagit fram nya riktlinjer för att förbättra vården för personer med ätstörningar. 

I veckan presenterades 39 rekommendationer som ska stärka insatserna. Dessutom infördes förra året nationell högspecialiserad vård (NHV) för patienter med svårbehandlade ätstörningar.

Liselotte ser positivt på att det satsas på förbättringar, men menar att det kommer för sent för hennes dotter.

– Det kanske kan rädda andra. Jag hoppas att det blir något av det, säger hon.

Tomma platser på specialavdelningar

Trots satsningarna har många platser på specialavdelningarna förblivit tomma. Liselotte har svårt att förstå varför.

– Det måste ju finnas andra som är lika sjuka som Emma var. Och även om de inte är det, kan de inte få hjälp innan de blir så dåliga? Då kanske de kan återgå till ett normalt liv, säger hon.

Ett rop på förändring

För Liselotte handlar kampen om att andra familjer inte ska behöva uppleva samma smärta. Hon hoppas att de nya riktlinjerna och satsningarna kan göra verklig skillnad, men det kräver att de också används fullt ut.

– Vi behöver en vård som verkligen tar ätstörningar på allvar och agerar i tid, säger hon.