Mimmo Wiestål Fischetti
Tio år efter flyktingkrisen visar nya siffror från Migrationsverket att majoriteten av de som kom till Sverige 2015 och 2016 är kvar i landet. Många har integrerats och blivit svenska medborgare, men vägen dit har sett olika ut beroende på ursprungsland.
Just nu läser andra
Under flyktingkrisen 2015 och 2016 sökte över 192 000 personer asyl i Sverige – en historisk topp enligt Migrationsverket. Nu, nästan ett decennium senare, har 114 125 av dessa personer antingen uppehållstillstånd eller blivit svenska medborgare, skriver SVT Nyheter.
Många har hittat sin plats
Ett exempel är Fatimah Amanh, sjuksköterska i Torsby, som idag har fast jobb och eget boende.
– Jag är så stolt över mig själv, men det har inte varit lätt. Man måste kämpa för att få sin plats i Sverige, säger Fatimah.
Engagemanget från svenska medborgare under krisen, tillsammans med stora samhällsinsatser, hjälpte många nyanlända att komma igång med sina liv i Sverige.
Läs också
Skillnader mellan ursprungsländer
Samtidigt har vägen in i det svenska samhället varit långt ifrån jämn. För syrier som Fatimah gick processen ofta snabbare, medan personer från länder som Afghanistan mött större utmaningar.
Farah Mohamadi, som kom från Afghanistan, beskriver sin resa som osäker och utdragen.
– Det är inte lätt att varje dag inte veta. Och när avslagen kommer undrar du: vad ska jag göra mer? säger Farah, som fick vänta i sju år innan hon fick ett tillfälligt uppehållstillstånd.
En blandad bild
Siffrorna visar också att många som kom under krisen har valt att stanna i Sverige och bygga nya liv här. Dock återstår fortfarande utmaningar, särskilt för de som haft svårare att få uppehållstillstånd eller fast fot i samhället.
Vad händer nu?
Med erfarenheterna från flyktingkrisen fortsätter diskussionen om integration och migrationspolitik i Sverige. Trots att många framgångsrikt etablerat sig visar berättelser som Farahs att vägen kan vara lång och svår för vissa.
Sverige står nu inför frågan: Hur kan vi skapa bättre förutsättningar för att fler ska känna sig hemma och bidra till samhället?
