Lågtröskelboenden, där personer med beroendeproblematik och psykisk ohälsa tillåts använda droger och alkohol, får skarp kritik från forskare och experter.
Trots intentionen att ge en tryggare plats för dem som inte kan eller vill sluta med droger, menar många att dessa boenden snarare förstärker uppgivenheten och förvärrar problemen.
En plats för uppgivenhet
Enligt Arne Gerdner, professor i socialt arbete vid Hälsohögskolan i Jönköping, har lågtröskelboenden visat sig vara kontraproduktiva, skriver SVT Nyheter.
– Det vi ser är en institutionaliserad uppgivenhet. Den här typen av insatser ger sämre utfall än att inte ha dem alls. Det är så nedbrytande, säger Gerdner.
Han kritiserar också synsättet att återfall skulle vara ett tecken på bristande motivation. Återfall är en naturlig del av beroendesjukdom och bör bemötas med stöd och uppföljning, inte med utfrysning.
Skadereducering eller passivisering?
Socialförvaltningen i Stockholm försvarar lågtröskelboenden och hänvisar till "harm reduction" – en strategi som syftar till att minska skador utan att nödvändigtvis eliminera drogbruket. Kritiker menar dock att skadereduceringen ofta innebär att ambitionen om verklig rehabilitering överges.
– Så snart någon placeras på ett lågtröskelboende verkar socialtjänsten släppa ambitionen att hjälpa dem vidare, säger Gerdner.
Morgans berättelse
Morgan, som har bott på flera lågtröskelboenden, vittnar om hur tiden där snarare fick honom att anpassa sig till ett liv i utanförskap.
– Jag behövde en konkret plan för att ta mig vidare. Istället blev jag fast i ett mönster som gjorde det svårare att bryta mig loss, säger han.
Morgan är samtidigt orolig för att boendena ska försvinna helt, vilket skulle lämna människor utan tak över huvudet. Han hoppas ändå att hans historia kan belysa behovet av mer omfattande och långsiktiga insatser.
Vad säger forskningen?
Studier visar att personer på lågtröskelboenden ofta klarar sig sämre än de som inte får någon insats alls. Gerdner menar att detta beror på att boendena inte erbjuder någon vård eller rehabilitering.
– Istället för att ge stöd att komma vidare, blir lågtröskelboenden en plats där människor fastnar i sitt missbruk, säger han.
Vägen framåt
Kritiken mot lågtröskelboenden understryker behovet av nya lösningar för personer med beroendeproblematik. En kombination av vård, rehabilitering och stöd kan vara nyckeln till att bryta det mönster som många hamnar i.
Boendena kan ses som en kortsiktig lösning för tak över huvudet, men många menar att de misslyckas med att ge det stöd som krävs för verklig förändring. Frågan är: vad krävs för att samhället ska möta dessa människor med den hjälp de verkligen behöver.
Är det svart eller vitt?
Enligt en källa med insyn i miljön är det inte möjligt att tvinga någon till vare sig hjälp eller rehabilitering. För personer med dubbeldiagnoser – alltså en kombination av psykisk ohälsa och missbruk – är processen långt ifrån enkel.
– Man kan inte bara få någon att bli drogfri och sedan säga "nu ska vi börja om på nytt". Det krävs mycket mer än så, säger källan till Dagens.
Källan menar också att det är svårt att förstå de komplexa behov som finns om man inte själv arbetar direkt med målgruppen, exempelvis som socialpedagog.
Att skapa en studie som verkligen fångar situationens verklighet kräver både djup insikt och erfarenhet av det dagliga arbetet med dessa personer.
