Stella Österling var bara 14 år när hon första gången låstes in på ett Sis-hem. Istället för stöd och trygghet möttes hon av en miljö präglad av maktmissbruk och droger – och hennes tid på institutionen lämnade djupa spår, skriver TV4 Nyheterna.
Ny forskning från Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS) visar att barn som tvångsomhändertas riskerar förödande konsekvenser i form av för tidig död och en ökad risk att begå brott.
Chockerande statistik
Forskningen från SNS, som granskat över 21 000 domar enligt lagen om vård av unga (LVU) mellan 2001 och 2019, visar att tvångsomhändertagna barn löper en 386 procent högre risk att dö i förtid, främst till följd av suicid.
Risken för att begå brott ökar också med 286 procent inom det första året efter placeringen. Forskningsledaren Ronja Helénsdotter förklarar att dessa allvarliga utfall sker snabbt, ibland redan inom nio månader efter placeringen.
– Det är en dramatisk ökning i dödlighet, och vi ser att suicid är en stor orsak. Effekten märks tydligt redan inom de första månaderna efter domstolsbeslutet, säger Helénsdotter i Nyhetsmorgon.
En traumatisk erfarenhet
Stella Österling, som nu talar öppet om sin tid på Sis-hemmen, berättar om hur hon genomgick sju olika placeringar i sex olika hem. Under sina år i tvångsvård utsattes hon för en miljö där maktmissbruk och brist på stöd präglade vardagen.
– På Sis är man i princip inlåst i en fängelsemiljö. Många i personalen utnyttjade sin makt och skapade en otrygg miljö, säger Stella.
Hon beskriver hur vissa vårdare triggade henne till att reagera starkt för att sedan kunna isolera och brotta ner henne.
På Sis-hemmen kom Stella för första gången i kontakt med tunga droger, vilket fick allvarliga konsekvenser för hennes hälsa.
Stellas liv tog en vändning när hon flyttade till ett stödboende med personal och vänner som gav henne trygghet och stöd.
För första gången upplevde hon en miljö där hon kunde börja bygga upp sitt liv på nytt.
– I stödboendet fick jag känna trygghet och se att människor stod kvar vid min sida. Jag fick leva ett normalt liv, säger hon.
Idag ifrågasätter Stella varför hon från början hamnade på Sis, då hon inte hade några tidigare problem med droger eller brottslighet.
– Chefen på mitt första Sis-hem sa själv att jag inte hörde hemma där, men ändå skickades jag tillbaka om och om igen, som om det handlade om straff istället för stöd, säger Stella.
