Under tövädret i östra Ukraina står en grupp rysktalande ukrainska soldater redo vid sin bandhaubits. Deras mål är tydligt: att försvara fronten och döda så många ryska soldater som möjligt, skriver Expressen.
”Ryssarna tog mitt hem”
Oleg, 26, är sergeant och leder en grupp artillerister som själva har drabbats hårt av kriget. Han kommer från Popasna i Luhansk, en stad som förstördes nästan helt efter Rysslands invasion.
– De raderade min hemstad från kartan. Jag vill ha tillbaka mitt hem, min jord, säger han.
Flera i gruppen har liknande berättelser. Skytten Artem, 23, lämnade Mariupol bara dagar innan invasionen bröt ut.
– Nu handlar det om att göra vårt jobb. Och vårt jobb är att döda fienden, säger han med en blandning av allvar och ironi.
Ryskt språk, ukrainsk kamp
De flesta soldaterna i gruppen är rysktalande, ett språk som blivit laddat efter invasionen. Trots det väljer Oleg och hans män att fortsätta använda det.
– Det är mitt språk, och jag är bekväm med det, säger Oleg.
I skyttegravarna runt om i östra Ukraina hörs både ryska och ukrainska, även om språket i västra delar av landet helt övergår till ukrainska.
”Do bojo – till strid!”
När ordern om eld öppnas kommer springer besättningen till sin haubits. Inom minuter är kanonen laddad och redo.
– Alla i skydd! Skott kommer!
Ett öronbedövande dån följs av granatens flykt genom luften. När explosionen når sitt mål några kilometer bort sprider sig leenden i gruppen.
– Mitt i prick, utbrister Oleg.
Målet, ryska drönarpiloter, förstördes helt.
– Det bästa är när vi får se filmer på träffen. Det gör att vårt arbete känns meningsfullt, säger Oleg.
”Ett arbete att kriga”
Soldaterna beskriver sitt uppdrag som ett arbete, även om det innebär att döda. De använder fraser som ”vi jobbade i den riktningen” eller ”vårt arbete är klart” när de pratar om sina insatser.
Artilleriets roll i kriget är avgörande.
– Infanteriet längst fram har det värre. Om de behöver stöd så hjälper vi, även om vi själva är under beskjutning, förklarar Oleg.
Ingen försoning utan rättvisa
Frågan om fredsförhandlingar är svår för många soldater. Oleg tvekar men är tydlig:
– Ska vi ge bort vårt land? Människor har dött för det här kriget. Hur ska vi kunna förlåta det?
Han menar att Ukraina inte kan ge upp delar av sitt territorium utan garantier om säkerhet.
– Om vi kunde få tillbaka områdena som de var 2021, då kanske vi kunde förhandla. Men inte annars.
Krigets osäkra framtid
Med Donald Trump på väg att bli president i USA uttrycker många soldater osäkerhet om framtiden.
– Vi följer inte nyheterna så noga. Så länge fienden fortsätter krypa framåt, gör vi vårt jobb, avslutar Oleg.
Under tövädrets grå himmel fortsätter soldaterna sitt arbete, fast beslutna att försvara sitt land – och hämnas sina förstörda hem.
