I Ukraina rekryteras män till kriget på olika sätt – vissa anmäler sig frivilligt, andra plockas in direkt från sina vardagsliv. Efter endast två veckors träning i militära läger skickas de ut till frontlinjen för att försvara sitt land.
– Det finns inga ord, säger en av soldaterna till dokumentärfilmaren Adrian van den Broeck.
Rysslands krig mot Ukraina närmar sig sitt fjärde år, och de män som nu kallas in har knappt någon tid att förbereda sig innan de tvingas ut i strid, det skriver TV4 Nyheterna.
Bortförd på väg till jobbet
I en ny dokumentär berättar en ukrainsk man hur han rekryterades mot sin vilja.
– Jag var på väg till jobbet i Odessaregionen för att skörda tidiga grödor. De stoppade oss och ville se våra papper. Jag hade inte skördetröskan då, så de tog mig hit, säger han i dokumentären.
Hemma har han fru och barn som fortfarande är i chock över att han försvann från en dag till en annan.
– Jag är själv ganska chockad. Det finns inga ord, säger han.
"De klagar inte"
Männen som genomgår den korta militära utbildningen kommer från olika bakgrunder, men de accepterar sin nya verklighet, menar dokumentärfilmaren Adrian van den Broeck.
– Jag vill hylla de här människorna som annars inte syns. De är äldre, de har ingen krigserfarenhet, men de gör sitt bästa.
Utbildningen är knapp och ofta lär sig soldaterna att strida först när de väl är ute på slagfältet.
– Det är fruktansvärt, men de klagar inte. De gör det här och det är mäktigt att se. Kriget har pågått i tre år och befolkningen är trött. För familjerna är det en blandning av stolthet och skräck – stolthet över att deras män kämpar, men en oerhörd rädsla för att förlora dem.
Akut brist på vatten och el
Behovet av hjälp i Ukraina är enormt, säger van den Broeck.
– Det beror på var i landet man befinner sig. Nära fronten handlar det om de mest grundläggande sakerna – mat, el och vatten.
Samtidigt har Donald Trumps uttalande om att ukrainarna får skylla sig själva för kriget skapat ilska och besvikelse.
– Det är inget man förväntar sig höra från ett allierat land, säger van den Broeck.
Enligt obekräftade uppgifter lever inte längre de män han intervjuade i sin dokumentär.
