Trots att dessa sanktioner kostat Ryssland hundratals miljarder dollar fortsätter kriget, vilket väcker frågan: fungerar sanktionerna, och hur kan de förbättras?
En förändrad strategi efter 2014
Stephanie Baker, Bloomberg-journalist och författare till boken Punishing Putin, beskriver hur sanktionerna 2022 skiljer sig från västvärldens svar på Rysslands annektering av Krim 2014.
Då var reaktionen mildare, medan 2022 års åtgärder fokuserade på att ekonomiskt isolera Ryssland från den globala marknaden.
Men trots det fortsätter Rysslands krigsmaskin att fungera, delvis tack vare kryphål i sanktionerna och Rysslands sofistikerade anpassningsförmåga.
Oljans centrala roll
Olja har länge varit en hörnsten i den ryska ekonomin. Sanktionerna mot rysk energi inleddes försiktigt för att undvika en global energikris, men sedan massakern i Bucha förändrades västvärldens attityd.
Ett pristak på 60 dollar per fat infördes för rysk olja, men kritiker menar att detta tak är för högt och att det tillåter Ryssland att fortsätta finansiera kriget.
Ryssland har dessutom lyckats kringgå sanktionerna genom en ”skuggflotta” av tankfartyg som säljer olja till länder som Indien och Kina. En starkare kontroll av denna flotta, samt hot om sekundära sanktioner, föreslås som lösningar.
Teknologi och exportkontroller
Rysslands militära beroende av västerländsk teknologi har blivit tydligt, särskilt när ukrainska styrkor hittat avancerade komponenter på slagfältet. Trots exportförbud fortsätter mikroelektronik att nå Ryssland via mellanhänder i länder som Kina och Hongkong.
Baker argumenterar för att halvledarföretag och deras distributörer bör hållas ansvariga för att deras produkter hamnar i Ryssland. En starkare global koordinering och investeringar i spårbarhet inom leveranskedjor är avgörande.
Sanktionernas inverkan på den ryska eliten
Sanktioner har också riktats mot ryska oligarker för att försvaga stödet för Kreml. Tillgångar som lyxyachter och egendomar har beslagtagits, men dessa åtgärder är både symboliska och praktiska, då de belyser korruption på hög nivå.
Samtidigt har sanktioner tvingat ryska miljardärer att hålla sina tillgångar inom landet, där de riskerar att förlora dem till Kreml om de kritiserar regimen. Detta har skapat en paradox där eliten tvingas välja mellan ekonomisk förlust och tystnad.
Sanktionernas gränser
Även om sanktionerna har påverkat den ryska ekonomin och fördyrat krigsinsatserna, har de inte varit tillräckliga för att tvinga fram ett ryskt tillbakadragande.
Som Baker påpekar är sanktioner ett ofullkomligt verktyg, och deras effekt beror på hur väl de implementeras och förstärks.
Vägen framåt
För att öka sanktionernas effektivitet föreslås bland annat:
Stärkta mekanismer för att spåra och stoppa mellanhänder.
Tuffare åtgärder mot energihandel, inklusive en sänkning av pristaket för rysk olja.
Skärpt tillsyn av globala leveranskedjor för att förhindra att teknologi når Ryssland.
Hot om sekundära sanktioner mot länder som medvetet möjliggör rysk sanktionsevasion.
Trots utmaningarna fortsätter sanktionerna att utgöra en viktig del av den internationella pressen på Ryssland, även om de inte ensamma kan avsluta kriget.
Framtiden för sanktionerna beror på västvärldens förmåga att kombinera ekonomiska åtgärder med diplomati och militär hjälp till Ukraina.
