Johanna Ekman
Två serievåldtäktsmän har på kort tid återfallit i brott efter sin villkorliga frigivning. Psykiatern och forskaren Christoffer Rahm menar att Sverige misslyckas med att förhindra återfall och föreslår kemisk kastrering – även med tvång om det behövs.
Just nu läser andra
Svensk kriminalvård kritiseras efter att två dömda våldtäktsmän snabbt begått nya brott efter att ha släppts fria. ”Spökmannen” frigavs i somras men hann bara vara ute i fyra månader innan han återigen begick en våldtäkt. I november greps också Nytorgsmannen, misstänkt för ett nytt sexbrott kort efter sin frigivning.
Trots att båda bedömdes ha en hög risk att återfalla i brott fanns inga mekanismer på plats för att effektivt förhindra att de slog till igen.
Brist på uppföljning skapar farliga luckor
I fängelse får sexualbrottslingar behandling, vanligtvis genom samtalsterapi eller läkemedel, och för dem med hög återfallsrisk ska båda metoderna kombineras. Men när de väl släpps fria brister systemet, menar psykiatern Christoffer Rahm.
”Vi har ett problem i Sverige. När någon kommer ut efter avtjänat straff finns ingen vård som tar vid och ser till att han hålls i kort koppel och får behandling,” säger han i Aktuellt på SVT.
Läs också
Han menar att det finns personer som behöver fortsatt behandling men som inte får den, vilket ökar risken för nya brott.
Kemisk kastrering – en lösning även med tvång
Ett alternativ för att minska risken för återfall är kemisk kastrering, där hormonbehandling minskar den sexuella driften. Rahm påpekar att många är tveksamma till att inleda en sådan behandling, men att de flesta vill fortsätta när de väl påbörjat den.
”Det löser centrala problem även för dem själva. Det är en win-win på alla sätt,” säger han.
Men vad händer med de förövare som vägrar behandling? Rahm menar att tvångsmedicinering kan vara nödvändigt i vissa fall.
Regeringen utreder hårdare åtgärder
Samtidigt utreder regeringen möjligheten att låsa in särskilt farliga brottslingar på obestämd tid, bland annat gängkriminella och serievåldtäktsmän.
Rahm förstår att politiker ser behovet av kraftfulla åtgärder, men han menar att forskningen visar på fler lösningar än att bara hålla dem inlåsta.
