Lina Ishaq, 52, avtjänar redan ett sexårigt fängelsestraff för grova krigsförbrytelser. Nu har hon blivit den första personen i Sverige att dömas för brott mot mänskligheten. Under IS-kalifatets styre höll hon yazidiska kvinnor och barn som slavar i sitt hem i Raqqa.
Första fällande domen i Sverige
Under tisdagen fastställdes domen mot Lina Ishaq i svensk domstol. Hon dömdes till ytterligare 12 års fängelse för brott mot mänskligheten, folkmord och grov krigsförbrytelse. Enligt rätten har hon varit en aktiv del av IS förslavningssystem och medverkat till överlåtelse av människor.
– Den dömda kvinnan har upprätthållit och deltagit i frihetsberövandet av yazidiska kvinnor och barn, samt verkat för att vissa av dem sålts vidare, säger rättens ordförande Maria Ulfsdotter Klang, det rapporterar TV4 Nyheterna.
Förslavade kvinnor och barn under IS-styret
Lina Ishaq reste till Syrien 2013 tillsammans med sin familj. Efter att hennes man dog stannade hon kvar i landet och gifte om sig. Under perioden 2014–2016 höll hon yazidiska kvinnor och barn som slavar i sitt hem i Raqqa. De utsattes för våld, hot och tvångskonvertering till islam.
– De har levt som slavar, utsatts för tortyr och haft sina rättigheter fråntagna. De har tvingats att konvertera och inte ens fått tala sitt eget språk, säger målsägandebiträdet Ghita Hadding Wiberg.
Foto: Skärmdump SVT Nyheter
Yazidiska pojkar tvingades dessutom att bli barnsoldater i IS, ett öde som även drabbade Lina Ishaqs egen son, som senare dog i strid.
”Ideologiskt förintelsesyfte”
Rätten konstaterar att IS hade ett mål att utplåna yazidier som folkgrupp och att Lina Ishaq haft ett ”starkt ideologiskt förintelsesyfte”.
– Målsägandena har beskrivit den desperation och rädsla de kände när de fotograferades, eftersom de visste att det innebar att de skulle säljas vidare till ett okänt öde, säger Maria Ulfsdotter Klang.
Kvinnor och barn såldes som slavar, tvingades konvertera till islam och utsattes för systematiska övergrepp.
Förnekar anklagelserna
I förhör nekar Lina Ishaq till brotten och hävdar att hon aldrig hållit yazidier som slavar i sitt hem.
– Jag har inget att säga, för jag har inte gjort någonting, säger hon.
Trots förnekandet fann rätten henne skyldig, och domen markerar en historisk händelse i svensk rättshistoria.
