Kritik mot Erdogan: Möte med Putin trots Natos ställningstagande

Mattias Svensson

5 timmar sedan

|

23/10/2024
Nyheter
Foto: Wiki Commons
Foto: Wiki Commons
Mitt under det pågående kriget i Ukraina och med växande spänningar mellan öst och väst, reser Turkiets president Recep Tayyip Erdogan till Ryssland för att möta Vladimir Putin.

Medan världens blickar riktas mot Kazan, där BRICS-länderna samlas, har en stor diskussion väckts om Turkiets roll i det globala maktspelet.

Mitt under mötet, där bland annat diskussioner om att skapa ett betalningssystem för att kringgå dollarn och västs sanktioner pågår, har Turkiets president Recep Tayyip Erdogan rest till Ryssland för ett uppmärksammat möte med Vladimir Putin.

Mötet äger rum samtidigt som Natos tydliga stöd till Ukraina fortsätter. Enligt rapporter från SVT:s Tomas Thorén har Erdogans närvaro vid BRICS-mötet väckt kritik från väst, där Turkiets samarbete med Ryssland under ett pågående krig ifrågasätts.

BRICS, som ofta betraktas som en motvikt till G7 och USA:s dominans i världen, inkluderar bland annat länder som Ryssland, Kina och Iran – men Turkiet är ännu inte medlem.

Erdogan, som för närvarande försöker balansera sina diplomatiska relationer mellan öst och väst, ser sin roll i mötet som ett steg framåt för Turkiets internationella position. Trots det uttrycker många oro över att Erdogan, som Natomedlem, träffar Putin i ett sådant känsligt läge.

"Det har funnits stark kritik från västvärlden angående Erdogans närvaro. Samtidigt som kriget i Ukraina pågår, ser många detta som ett kontroversiellt drag," förklarar Tomas Thorén.

Den globala spänningen har lett till att både kroppsspråk och interaktioner mellan Putin och Erdogan bevakas noggrant. Relationen mellan de två ledarna har genom åren präglats av både samarbete och psykologiska maktspel, vilket gör detta möte särskilt intressant för omvärlden.

BRICS-mötet i sig markerar ett förstärkt samarbete mellan Ryssland, Kina och andra medlemsländer, vilket väcker stor oro i väst. Erdogans närvaro ses som ett potentiellt tecken på att Turkiet kan komma att sträva efter ett mer balanserat inflytande mellan öst och väst.