Det har gått 16 år sedan Engla Juncosa Höglund försvann under en cykeltur nära sitt hem i Stjärnsund, Dalarna. Anders Eklund, som erkände mordet, avtjänar nu ett livstidsstraff för morden på både Engla och Pernilla Hellgren.
Trots detta fortsätter Carina Höglund att kämpa för att livstid verkligen ska innebära livstid.
"Hade han fått riktig livstid hade jag kunnat släppa det,” skriver SVT.
Anders Eklund, som har bytt efternamn, har flera gånger ansökt om tidsbestämt straff, men nekats både 2019 och 2023. Carina Höglund har varit närvarande vid båda förhandlingarna och anser att han bör sitta i fängelse resten av sitt liv.
– Han ska veta att jag inte har glömt bort honom, säger hon.
Hennes mål är att förändra lagstiftningen så att vissa brott automatiskt leder till livstids fängelse utan möjlighet till frigivning.
– Det är inte politikernas målbild, men visst kan man förändra det om man vill, säger hon.
Kritik från experter
Henrik Tham, professor emeritus i kriminologi vid Stockholms universitet, är skeptisk till hårdare straff.
– Jag kan verkligen förstå Englas mamma, men vi måste fråga oss vad dessa resurser kunde användas till istället. Hårdare straff är dessutom inget som tyder på att anhöriga känner sig mer tillfredsställda, säger han.
Han menar också att Sveriges demokrati bygger på en balans mellan rättvisa och humanitet, till skillnad från många icke-demokratiska länder där livstid ofta innebär ett liv bakom galler.
Leif GW: "Han ska inte springa omkring ute"
Kriminologen Leif GW Persson har tidigare uttalat sig om Anders Eklund och menar att han är för farlig för att släppas fri.
– Han sitter bra där han sitter och kan med fördel sitta där livet ut. En sån som han ska inte springa omkring ute, sa han i programmet Veckan med Camilla och Leif GW.
För Carina Höglund handlar kampen om att skapa en tryggare rättsstat där brottsoffers anhöriga får större inflytande.
– Allting går att förändra, och det är lite det min fajt går ut på, säger hon.
Hennes engagemang påminner om de komplexa frågorna kring rättvisa, humanitet och säkerhet i Sverige – och om att vissa sår aldrig riktigt läker.
