Rysslands interkontinentala ballistiska missilprogram (ICBM), en gång en symbol för militär styrka, har stött på allvarliga hinder.
Den senaste missilen, RS-28 Sarmat – kallad ”Satan 2” av NATO – har drabbats av upprepade tekniska fel och stora förseningar.
Beroendet av ukrainsk expertis
Under Sovjettiden var en stor del av missilproduktionen baserad i Ukraina, där fabriker som Pivdenmash (Yuzhmash) ansvarade för design och underhåll av äldre R-36-missiler. När Ryssland annekterade Krim 2014 avslutade Ukraina all militär samverkan, vilket innebar att Ryssland förlorade tillgången till avgörande teknisk expertis.
Timothy Wright, missilexpert vid International Institute for Strategic Studies, förklarar att Ryssland tvingades påskynda sina egna utvecklingsplaner efter att Ukraina avbröt samtliga underhållskontrakt för ryska ICBM-system. Enligt honom har Rysslands beslut att använda flytande bränsle för Sarmat-missilen – en teknik som tidigare hanterades av Ukraina – ytterligare förvärrat problemen.
Tekniska misslyckanden och ekonomiska svårigheter
I september inträffade ett katastrofalt testmisslyckande som förvärrade situationen ytterligare. Satellitbilder från Plesetsk-kosmodromen visade en enorm krater, vilket tydde på en explosion vid uppskjutningen. Detta var bara det senaste i en rad försenade och misslyckade testflygningar, enligt Royal United Services Institute i London, enligt Digi24.
Trots omfattande investeringar och en propagandadriven satsning saknar Ryssland både resurser och expertis för att snabbt lösa problemen. Fabian Hoffmann, missilanalytiker vid Oslo Nuclear Project, menar att ekonomiska begränsningar och brist på kvalificerad personal har bromsat utvecklingen.
Sarmat-missilen var avsedd att ersätta den åldrande R-36, men på grund av förseningarna tvingas Ryssland fortsätta använda den sovjetiska missilen, trots att den har överskridit sin operativa livslängd med råge.
