Assads fall och Putins kris
Bashar al-Assads fall markerar en avgörande vändpunkt för Rysslands inflytande i Mellanöstern och en hård smäll mot Vladimir Putins globala ambitioner, skriver The Guardian.
På Telegram plockar ryska nationalistiska militärbloggare isär Kremls strategi, och ilska riktas direkt mot Putin. En kanal beskrev Rysslands insatser i Syrien som en "skamlig" katastrof som kostat otaliga liv och miljarder rubel.
Putins påstående att Ryssland inte lidit några förluster i Syrien klingar falskt mot bakgrund av splittringar inom både sociala och traditionella medier.
Till och med en rysk kolumnist i den statskontrollerade tidningen Kommersant varnade för att långvariga krig utan snabb politisk och militär konsolidering leder till nederlag – en tydlig parallell till kriget i Ukraina.
Putins maktstrategi krackelerar
Putins makt har alltid vilat på skicklig perceptionshantering, där han framställts som en obestridd ledare både nationellt och internationellt.
Genom kontroll över medier och strategisk propaganda har han byggt en bild av Ryssland som en stormakt. Men med misslyckanden i Syrien och det utdragna kriget i Ukraina börjar denna illusion krackelera.
Nu är det rätt tid för väst att utnyttja denna svaghet och intensifiera trycket mot Kreml.
Stöd till oppositionen i Georgien
I Georgien står proteströrelser mot en pro-rysk regering som försöker bromsa landets EU-integration.
Väst kan stödja de demokratiska krafterna genom sanktioner mot politiker och företag som deltar i förtryck. Redan nu har diplomater och tjänstemän börjat hoppa av, och Storbritanniens nya sanktioner mot fem ryska tjänstemän är ett steg i rätt riktning.
Georgien är strategiskt viktigt för Moskva, som ser landet som en knutpunkt för gastransporter till Europa och som en bro till Centralasien. Lyckas väst med att försvaga Rysslands grepp om Georgien kan det skapa betydande geopolitiska fördelar.
Ekonomiskt tryck och oljesanktioner
På internationella hav har Europa börjat ingripa mot Rysslands skuggflotta som transporterar olja och säljer den över G7:s prissättningsgränser.
Att införa sekundära sanktioner mot de som köper denna olja, som indiska och emiratiska handlare, skulle kunna ytterligare begränsa Kremls oljeintäkter.
Samtidigt växer missnöjet inom Ryssland över inflation och ekonomisk osäkerhet. Företag klagar över att kinesiska banker, på grund av amerikanska sanktioner, inte längre vill samarbeta med dem.
Istället erbjuds ryska företag suspekta sätt att föra över pengar, vilket ökar frustrationen.
En strid om perception och verklighet
Det handlar inte om att åstadkomma ett regimskifte i Ryssland över en natt. Istället handlar det om att försvaga Putins förmåga att kontrollera narrativet både hemma och utomlands.
Ukraina spelar sin roll genom drönarattacker mot militära mål djupt i Ryssland och uppmärksammade insatser som mordet på en rysk general i Moskva.
Väst måste dock återuppliva konsten av ekonomisk och politisk krigföring för att skapa en känsla av osäkerhet inom Kremls ledarskap.
Vad händer härnäst?
Med USA:s politik i förändring är det avgörande att Vita huset inte köper in sig på Putins myt om ofelbarhet. Joe Biden har tidigare varit för långsam med att agera efter kriser, medan Donald Trumps hållning är en osäker faktor.
Oavsett vilket måste väst fortsätta slå mot Kremls svaga punkter, både ekonomiskt och politiskt, för att hindra Ryssland från att återigen projicera bilden av en ostoppbar supermakt.
