Invånarna i Gaza har därför vänt sig till röstmeddelanden som ett sätt att nå ut med sina berättelser.
32-årige Fadel, som tidigare arbetade som revisor, skickar röstmeddelanden när nätet är tillräckligt starkt. Det rapporterar SVT Nyheter.
I bakgrunden hörs ofta skrikande och lekande barn.
Fadel berättar om hur hans vardag har förändrats sedan kriget bröt ut. Numera måste han vakna klockan fem varje morgon och gå flera kilometer i hopp om att hitta drickbart vatten.
"Men det spelar ingen roll. Jag väntar ändå på min tur att dö", säger han.
En annan palestinier, 26-årige Khaled, hade nyligen flyttat till Stockholm, men åkte till Gaza för att hälsa på sina föräldrar. Nu är han fast där.
Hans hem har sprängts sönder och hans familj tvingades sova på gatan tills en främmande familj tog emot dem.
Khaled ber SVT om hjälp att återvända till Sverige, men vet att det är omöjligt.
"Jag vill inte dö. Jag har inte sett tillräckligt mycket än för att dö. Men jag vill inte heller att någon runt mig ska dö. Hellre att vi alla dör tillsammans, än att bara en av oss försvinner", skriver han i ett textmeddelande enligt SVT.
