Diktatur är en form av styre där en person eller en liten grupp har absolut makt utan några verkliga konstitutionella begränsningar.
Ordet kommer från det latinska begreppet dictator, en titel som i Romerska republiken gavs till en tillfällig ledare med extraordinära befogenheter för att hantera kriser. Moderna diktatorer liknar dock mer forntida tyranner än dessa romerska diktatorer.
Diktatorer tar ofta makten genom tvång eller bedrägeri och behåller den genom skrämsel, terror och begränsning av medborgerliga rättigheter. Genom propaganda försöker de säkra folkets stöd och skapa en bild av sig själva som oumbärliga ledare.
Under 1800- och 1900-talen blev diktatur en av de dominerande styrelseformerna i världen, särskilt när monarkier baserade på arv började försvinna.
Diktaturens olika skepnader
Diktaturer kan anta olika former beroende på historiska och geografiska faktorer. I Latinamerika under 1800-talet tog självutnämnda ledare, caudillos, makten när centralstyret försvagades efter frigörelsen från kolonialmakten.
Dessa ledare, såsom Antonio López de Santa Anna i Mexiko och Juan Manuel de Rosas i Argentina, använde privata arméer för att etablera kontroll. Under 1900-talet förändrades de latinamerikanska diktaturerna – de blev mer nationella, ofta ledda av militärer och allierade med vissa samhällsgrupper.
I Afrika och Asien, efter andra världskriget, växte diktaturer fram ur de konstitutionella system som kolonialmakterna lämnat efter sig. Ofta visade sig dessa system vara ineffektiva, särskilt i länder utan en stark medelklass.
Här tog antingen valda ledare makten genom att avskaffa flerpartisystemet eller så tog militären kontrollen och inrättade en militärdiktatur.
Totalitarismen – diktaturens extrema form
Totalitarism är en ännu mer omfattande form av diktatur där staten försöker kontrollera alla aspekter av samhället och individens liv.
Benito Mussolini myntade termen totalitario på 1920-talet för att beskriva sitt fascistiska Italien: “Allt inom staten, inget utanför staten, inget mot staten.” Begreppet blev synonymt med absoluta, repressiva enpartistyren som Nazi-Tyskland och Sovjetunionen under Stalin.
Det som skiljer totalitära stater från andra diktaturer är att de inte bara styr genom tvång, utan också genom en ideologi som ska genomsyra hela samhället. De avskaffar existerande politiska institutioner och ersätter dem med nya, helt lojala mot regimen.
Historiska exempel på totalitära system inkluderar Nazityskland (1933–45), Stalins Sovjetunionen (1924–53), Mao Zedongs Kina och Nordkorea under Kim-dynastin.
Totalitarismens verktyg
För att kontrollera folket använder totalitära regimer en kombination av propaganda, terror och teknologiska framsteg. Genom massmöten, censur och indoktrinering skapas en bild av ledaren som ofelbar. Rättssystemet blir ett redskap för förtryck snarare än rättvisa.
Till skillnad från en klassisk polisstat, där lagar ändå följs, är rättssäkerheten i en totalitär stat obefintlig – regimen ändrar reglerna efter behag för att hålla folk i ständig rädsla.
Traditionella sociala institutioner och oberoende organisationer slås sönder, och staten skapar nya, statskontrollerade strukturer.
Religion, familj och andra gemenskaper underordnas statens ideologi. Det slutgiltiga målet är total kontroll och en befolkning som antingen aktivt stödjer regimen eller passivt accepterar den.
Diktatur i modern tid
Även i demokratiska länder har ledare ibland använt undantagslagar för att stärka sin makt, vilket har lett till diktatoriska styren.
Hitler i Tyskland, Mussolini i Italien och Salazar i Portugal tog alla makten genom lagliga kanaler, men använde sedan extraordinära befogenheter för att eliminera oppositionen.
I andra länder, såsom Storbritannien och USA under andra världskriget, har sådana befogenheter däremot avskaffats efter krisens slut.
Totalitarism och diktatur har under 1900-talet format världshistorien, och även om de flesta totalitära regimer föll under 1900-talets slut, finns det fortfarande länder som styrs genom autokratiska system där makten är koncentrerad till en ensam ledare eller en liten elit.
Framtiden kommer att avgöra om dessa styrelseformer kommer att överleva eller om demokratins principer till slut kommer att segra.
Källa: Britannica
