68-årige Connie Wilhite var alltid en ihärdig fiskare, men på senare tid fick han allt mer sällan komma ut på vattnet.
Han drabbades av cancer, och den tidigare Vietnam-veteranen visste att han sjöng på sista versen.
Men han hade två sista önskningar.
Den första var lätt att uppfylla - Connie ville gärna bli döpt.
En präst utförde ritualen på den hem där den 68-årige Vietnamveteranen tillbringade sin sista tid.
Dopet skedde med hans närmsta släkt och några anställda närvarande, och efter ceremonien avslöjade Connie Wilhite sin sista önskan.
- Jag vet att jag kommer dö i cancer, sa Connie Wilhite till en av de anställda på hemmet.
- Det finns inget som att fiska. Man får alltid en bra dag i naturen - även när man inte får napp, sa han och förklarade att hans sista önskan var en sista fisketur.
De anställda skaffade utrustning och planerade turen för att Connie Wilhite skulle få napp på kroken en sista gång. Det skriver Daily Mail.
Han var så sjuk att han behövde köras i sin sjukhussäng ut till sjön bakom Carl Vinson Medical Center i den amerikanska delstaten Georgia.
Krigsveteranen som låg med sitt gamla fiskespö i handen varnades om att han kanske inte skulle få napp.
Sjön är inte känd för sitt fiskeliv och de anställda sa att det var högst osannolikt att han skulle få något på kroken.
Plötsligt drog Connie Wilhite upp en stor fisk ur sjön.
- Jag kommer aldrig glömma hans ansiktsuttryck. Vi hade planerat så mycket men vi hade ingen aning om att han faktiskt skulle få napp, förklarar Greg Senters som är chef på Carl Vinson Medical Center.
- Plötsligt försvann cancern och vi såg istället en person som verkligen njöt av livet, förklarar han.
Senare samma dag fick den döende mannen besök av sin kusin på hemmet.
- Han pratade och pratade när jag besökte honom. Han sa att han hade varit ute och fiskat och blivit döpt, vilket gjorde mig väldigt glad, minns Lisa Kittrill.
Hon, tillsammans med resten av familjen, tog farväl av Conie Willhite den 29 augusti nr han somnare in.
Han lämnade tre barn och fem barnbarn efter sig.
