Granatäpplet är ett uppskattat livsmedel. Huvudsäsongen är september och oktober, även om den under gynnsamma förhållanden kan sträcka sig in i november och till och med jul.
Granatäpplet tillskrivs många fördelar, och frukten är mycket mångsidig i kulinariska termer. Du kan äta den ensam, i efterrätter, juicer, såser, tillbehör och sallader. Det finns ett oändligt utbud av recept som gör denna "frukt" till en sann njutning.
Granatäpplet: Inte en frukt enligt botaniken
Trots att många betraktar granatäpplet som en frukt ur ett näringsmässigt perspektiv, är det botaniskt sett något helt annat. Enligt mediet Muy Interesante definieras en frukt från ett botaniskt perspektiv som en köttig och ätbar struktur som omsluter fröna, och består av tre lager: epikarp (skal), mesokarp (kött), och endokarp.
Granatäpplet avviker från denna definition. Det yttersta lagret, epikarpen, är 'skinnig', medan det underliggende mesokarpet är tunt och fiberrikt. Den verkligt saftiga delen är fröna, vilka omges av en näringsrik vätska, skyddade av en nästan genomskinlig hud. Detta skiljer sig från andra frukter där det saftiga lagret är mer framträdande och direkt ätbart.
Botaniskt sett klassificeras granatäpplet som en balausta, en typ av torr frukt, vilket är ovanligt bland ätbara frukter. Det kommer från en underlägsen äggstock, vilket innebär att den sitter under de övriga blomdelarna vid blomningen. Dessutom ingår inte bara äggstocken utan även andra strukturer från blomman i dess bildning.
Strukturen är synkarpisk, bestående av flera sammansmälta karpeller som bildar separata men förbundna fruktfack. Det är även en indehiscent frukt, vilket innebär att den inte öppnar sig vid mognad, till skillnad från andra torra frukter.
Granatäpplet betraktas från ett närings- och livsmedelsvetenskapligt perspektiv som en frukt på grund av dess användning, även om det botaniskt sett är en torr frukt.
